16-05-2014
Det är vackert ute, det börjar bli sommar
men Pappa är inte här, jag har ont i magen fast jag sköter mig, och jag vill fortfarande gömma mig i jackan. Jag har satt på musik för att jag vill gråta, man kommer så nära sina känslor med musik, men det hjälper inte. Känns som om hjärtat är fullt med gråt, men det kommer inte längre än till halsen och jag har ingen lust med nånting, inte äta, inte sova, inte vara vaken, bara gråta. Kanske folk tycker att det är märkligt att man skriver sånt här, som hela världen har möjlighet att läsa men skit samma, vad är det för fel med att berätta hur man mår egentligen? Finns säkert fler som mår som jag. Kanske mår jag bättre om jag får ut det och någon annan av att den inte är ensam. Så rätt eller fel, här är det i alla fall.
