Fredag, Maxim och Martin!
Jag var ju som sagt och såg "Syskon Kärlek - räkna med bråk" på "Maxim" igårkväll!
(som jag beskrev igår så är det ju en show med Martin Stenmarck där han berättar om sin uppväxt med 11 syskon.) Saker och ting innan gick inte riktigt så smidigt som jag hade hoppats... hade tänkt att ta bilder på looken, vilket inte blev av. Jag hade fortfarande inte tvättat sminkpenslarna så fick applicera med fingret... Så det blev ju inte sådär jättefint.. Var allmänt stressad och aningen oförbered helt enkelt.. Väl på plats vid teatern i alla fall, så var det mycket folk, fullsat tror jag till och med. Jag tog plats i mitten av rad 18 med en äldre dam på vardera sida av mig :), dom verkade rara.
När alla andra också hade tagit plats så släktes det ned helt i lokalen och så smög Martin fram till mitten av scenen, jag så honom allt ;). Sen chock-startade showen med att musiken och lamporna plötsligt jagade iväg mörkret och bröt tystnaden. Martin var ensam på scen förutom en annan man vid namn Franz Bengtsson som ( jag förstår det), skötte mycket av det tekninska, spelade instrument och bakgrundssjöng. *en-manna (eller en-kvinna/-o :P),-applåd-ifrån-mig*. Mellan låtarna som nästan alla var dedikerade till någon i hans släkt, så berättade han anekdoter från sin uppväxt dom var humoristiska men det fanns också mycket smärta och sorg, så kände jag i alla fall.. Jag hade svårt ett tag, för jag kände att tårarna var påväg.
Antagligen har mitt liv och mina känslor i övrigt en del i att det var svårt att hålla tillbaka, men jag kände att det fanns en sorg i historierna som var gripande. När Martin hade berättat någon utav dom och sen började sjunga så gick det inte att hålla tillbaka riktigt.. Satt där och försökte blinka bort tårarna men några rann över. Fast det var inte bara sorg, det var gläjde också och ibland fick man skratta :), det var som affischerna säger "Skratt, Gråt och Kärlek". Väldigt fint och bra var det och låtarna kändes ännu mer innerliga när man fått lite mer bakgrundshistoria till dom. Det gick alldeles för fort bara, hade kunat sitta länge till och hört mer. Fick en hel de frågor i mitt huvud också, ville trippa backstage, sätta mig i en fåtölj, fråga och prata ut ordentligt ha ha. Gå och se "Syskon Kärlek - räkna med bråk!", det var verkligen bra och det är inte bara inbitna Martin Stenmarck fans (som jag), som hyllar den, utan verkar som om den tas emot vädigt bra över huvudtaget :).
Älskar Martin Stenmarck, han är en mycket bra och talangfull artist som ger allt när han uppträder, men jag älskar också hur han är som person. Han verkar vara så fin med bra grundvärderingar och människosyn!
Kvaliten på bilderna är lite sisådär, men får duga.
Påväg in på "Maxim Teatern"
Stressig snabbselfie :). I glamed up ;)
Liv och rörelse på röda mattan ;)
Martin Stenmarck och Franz Bengtsson,
hyllar varandra,
och tackar publiken.
Skulle ta en selfie med Martin efteråt (ha ha ;)), men slapp ta själv eftersom att en kvinna erbjöd sig att ta den åt mig, rart va :)!
och så var det dags att ta farväl av teatern och bege sig hemåt.
Svar: Jaha okej, jo men det kommer du nog fixa! Hoppas att du får prova på att rida snart för det är himla roligt. Det är en bra träning, för man märker inte att det är jobbigt eftersom man har så kul under tiden. Annars blir det ju lätt att man tänker på hur tungt och jobbigt det är när man tränar, hehe. Och hästar är så mysiga djur att vara med, jag blir verkligen lugn i stallet :}
Haha ja, stackars Max med sin kramp. Men ja, jag försökte ju skriva lite komiskt och ironiskt, jag tycker att det blir roligast så! ;D Trodde att han skulle dö där ett tag, men det gick ju fint till slut. Haha! Ja, väldigt tur med handen. DÅ hade han fått sig en omgång kan jag säga, haha!! Japp, jag har riktig spyfobi. Gråter och mår så jäkla dåligt bara någon annan spyr och jag får världens ångest om någon ens säger att de mår illa eller om jag hör att någon på jobbet är magsjuk. Har varit sån sen jag var liten. Finns väl ingen som "gillar" att spy, men jag tycker att det är såå hemskt och är livrädd!