I Kohagen!

I veckan tog Mamma och jag en prommenad
för att hälsa på kossorna som sommarbetar i en hage i närheten.
Vi borde ha bekantat oss med dom tidigare, men det har inte blivit av.. Så dom va lite tveksamma till oss. Men vi tog det lungt, närmade oss en liten bit i taget pratade lungt med dom o.s.v. Tillslut fick vi stå ganska nära dom och vissa la sig till och med ned, det skulle dom väl inte göra om dom va oroliga(?). Men klappa fick vi inte :(. Men fint att vi fick umgås med dom ett tag. Coolt att se dom på så nära håll också <3
 
 
Dom hade en "vakt ko" ;) :D som verkade hålla utkick och vi bev extremt uttittade när vi kom :)
 
 
"Punkaren" (;)), med taggig näsring är en "mjölktjuv", så för att förhinndra att hon dricker upp mjölken så får hon nosringen vilket gör det obekvämt för kon som hon dricker ifrån och som där på säger ifrån.
 
 
Här har vi nån som får drick i alla fall :)
 
 
Jag- och ko-selfie ;)
 
 
Populräste lunchhacket :)
 
 
Trio! Kalvarna är så söta! Stora korna är också söta och facinerande!
 
 
Hittade en gammal grindstolpe mitt i alltihop också..
 
 
Träd, bästa sättet att klia sig på :)
 
 
Ursäkta bildkvaliten, vågade inte ha blixt på, ifall dom skulle bli rädda. Önskar verlkligen, verkligen, VERKLIGEN, att jag hade en systemkamera!

Kommentarer:

1 Sofie:

Sv: Åh, kossor! Älskar kossor, de är så mysiga, lugna och fina tycker jag <3 Fint att ni fick komma nära :}

Det kan man säga, det gjorde sjukt ont! Var nära att svimma i bilen på väg hem men trodde verkligen inte att den var bruten. Vet inte varför, men jag hade någon bild av att benen typ skulle sticka ut ur huden om man bröt något, haha. Pappa var som tur var med i stallet just den dagen, och han frågade om jag kunde röra fingrarna. Det kunde jag (men det gjorde sjukt ont) och då sa han "BRA, då är det inget brutet!" haha, så jag åkte hem. Men dagen efter fick jag snällt åka till akuten.. :-) Har varit himla jobbigt. Det är psykiskt påfrestande också att vara sjukskriven och bara gå hemma tycker jag, och jag har haft så ont att jag inte kunnat göra något alls (och har inte fått för läkaren heller). Plus att i början gjorde det ont i handen oavsett vad jag gjorde. Det gjorde ont att gå, det gjorde ont att skratta, ont att röra kroppen minsta lilla. Usch och fy. Men det är på bättringsvägen nu, dock är jag inte helt återställd och därför blev jag så stressad, ledsen och arg över att bli uppsagd NU. Vem vill anställa någon med nedsatt funktion i högerhanden (är högerhänt) och som kanske kommer bli sjukskriven på nytt om handen överansträngs? Blö, Men jag hoppas att det löser sig och att jag hittar något nytt. Tack fina du <3

Jo men precis, det förstår jag verkligen. Jag känner samma sak med handen, vissa dagar är jag mer "på hugget" och orkar säga ifrån (vänligt), och andra dagar orkar jag bara inte, och då lider jag inte av något psykiskt så jag förstår att det måste vara jobbigt vissa dagar. Man blir som du säger ledsen och arg, särskilt när närstående uttrycker sig illa. Jag har också vissa i min närhet som förstår och vissa som ibland säger saker utan att tänka. Himla tråkigt. Och som du säger så verkar det som att många har svårt att greppa psykiskt ohälsa, om de inte upplevt de själva. Det går liksom inte att "ta på", det går inte att se. Personen verkar ju må bra? Varför gnäller den och ligger hemma i sängen? Typ så. Blir så irriterad!

Eller hur, och det har han inte gjort. Eller, han sa tidigt i våras att försäljningen gick sämre än förra året, inte mer. Hur ska jag kunna veta? Han kunde ju sagt då att "om det går i den här takten kan jag inte ha dig kvar, börja kolla runt efter något nytt". Vem fan hör av sig EFTER att sjukskrivningen gått ut? "Jag trodde verkligen det skulle lösa sig" svarar han på den frågan. Liksom hur länge trodde han att det skulle lösa sig? Tills dagen efter jag skulle börjat, eller vad? Haha, jisses. Tack snälla!

Eller huuuur! Vill så gärna ha ett hus, det är verkligen en dröm. Sambon är inte lika pepp, haha. Men han vet att det är viktigt för mig så förhoppningsvis har jag mitt hus inom några år :)

Svar: Ja dom är underbara :)! och härligt att vi blev någorlunda accepterade :).
Nä fy förstår att det måste va jobbigt! Vilken tur att din pappa va med i alla fall. Trodde som han att om man kan röra på det så är det inte brutet, trodde typ att handen bara skulle hänga där eller nåt liksom. men då vet man att det inte behöver synas då alltså he he. Jag har inte brutit något än och jag hoppas verkligen att jag slipper! Bra att du är bättre men det tar ju så sjukt lång tid att läka! Men det värsta är nog över i alla fall :)! jobbigt bara att du tvingas deala med den här jobbröran mitt i alltihop!

Nä inte ok. han borde vart ärligare och rakare. Det är liksom ingen liten sak heller! Kan ju bli rätt ordentligt jobbigt att bli av med jobbet bara sådär, så väldigt obetänksamt av honom! Han skulle ha varnat även om han trodde et skulle lösa sig. det är en chefs uppgift tycker jag!

Förstår dig! Hus är mysigast tycker jag! Egen tomt också oslagbart :)! He he ja hoppas :) men han erkände ju att han tyckte det va fint i alla fall så det är ju en bra början :) ;)!
Sandra Rosén Dahlgren

Kommentera här: