Sista Tisdagen i Augusti!
Igår var jag tvungen att gå upp okristligt (;)) tidigt!
Och det var efter ännu en svårsoven natt (fortfarande allergierna som var besvärliga). Anledningen var ett läkarbesök på vårdcentralen. Tycker nämligen att det är svårt att andas genom näsan, jag kan typ inte gå och prata samtidigt och när man ska göra andningsövningar ni vet, när man ska andas in genom näsan och ut genom munnen så får jag inte tillräckligt med luft och måste börja andas in med munnen igen. Läkaren tryckte in en lång slang i näsan och typ ner i halsen.. Fett obehagligt! Han sa att han kollade efter polyper och ifall halsmandlarna hade växt bort som dom skulle. Hade inga polyper och mandlarna var bortväxta så I was like "high five kroppen!" ;). Slutsattsen var i alla fall att det troligen var allergierna som påverkar mig hela tiden och han skrev ut nässpray. Ska pröva den i ett tag och så ska jag tillbaka. Så hoppas på det bästa och använder nässprayen inte helt behagligt det heller by the way, men är bara att köra på!
Efteråt hängde jag med Mamma. Vi kikade lite på "Plantagen" men köpte inget. Sen va vi på "City Gross" där en vattenkanna och dynor fyndades. Skönt att ha det lite förspännt inför nästa sommar :)! En runda på "Lindex" blev det också, jag hittade en klänning för bara 100 kronor och snyggaste solglasögonen. Avslutade med ännu en mataffär "Maxi" nämligen där jag hämtade ut medecin och hittade några riktigt schyssta fynd!
Alla fina blommor på "Plantagen", vill ha en hel del egentligen men får vänta tills jag har gjort i ordning mer hemma och inte har lika taskigt med plats.
Nya glajjerna ;). Tycker att dom är som en blandning av gammal filmstjärna och hippie
Lutar mig mot motorhuven och väntar på Mamma, med fyndkassen bredvid.
Jag vet att det inte alltid är så lätt att säga ifrån, jag säger själv inte ifrån när jag borde. Det är som du säger svårt i vissa situationer, men det kan också bli konstigt om en nära vän slänger ur sig något liknande. Jag vet ju att de egentligen inte menar något illa när de säger "vilken lyx att vara hemma!", men jag tar ju illa upp ändå. Orkar dock inte börja tjafsa om det hehe. Däremot brukar jag säga "njae det är det ju inte eftersom jag har så ont", på ett snällt sätt. Jag flög av en häst i februari och skadade höger hand och handled rätt illa så därför har jag varit sjukskriven på heltid sedan dess. Jobbig situation du hamnade i med den som sminkade dig. Och precis, vissa kan inte ens försöka förstå när det gäller psykisk ohälsa. Jag vet bara när jag mådde dåligt, och det var ändå inte särskilt "allvarligt" mot hur det kan vara, att folk inte fattade. Man blir så sårad när ens nära och kära, som man verkligen behöver stöd ifrån, inte fattar och säger typ "det blir vad man gör det till" och "man får helt enkelt bita ihop". Liksom?????? Man blir ju i princip en grönsak, kroppen slutar ju fungera. ÅH, så arg jag blir! Haha. Men jag hoppas som du säger att det kommer pratas mer om sånt här i skolorna, för det behövs verkligen. Det känns ju dock (iallafall som jag upplevt det) att yngre personer i vår egen ålder har lättare att förstå och de är oftast mer öppna till att försöka förstå, än medelålders-generationen.
Jag har faktiskt ingen aning. Spontant känns det ju som att det INTE är okej att göra så som arbetsgivare. Det känns extremt oproffessionellt och svinigt tycker jag. När jag pratade med honom sa han att försäljningen gått dåligt i fyra månader. Så för fyra (eller tre då, för all del) månader sedan kunde jag ha fått detta beskedet och då hade jag med största sannolikhet haft ett nytt jobb att gå tillbaka till nu. Kanske hade jag till och med kunnat börja jobba tidigare beroende på vilken typ av jobb det är. Men nu står jag här, arbetslös och har egentligen fortfarande behov av att vara sjukskriven. Riktigt tråkig och jobbig situation. Jag ringde facket men de kunde sjukt nog inte göra så mycket. Jag hade provanställning vilket ger arbetsgivaren rätt att göra i princip vad som helst utan grund, de behöver inte stå till svars. Han har inget kollektivavtal för han är egenföretagare och jag är den enda anställda, så det finns ingen uppsägningstid mer än vad som står i LAS, och det är typ två veckor. Så hon sa att jag kunde kräva ersättning för två veckor men jag känner bara att jag är för trött för att bråka om pengar när bristen på just det är anledningen till att han sa upp mig. Suck.. haha. Får helt enkelt söka nya jobb eller fundera på om jag vill plugga till något. Inte riktigt vad jag tänkt mig eller vill egentligen, men så får det ju bli. Tack snälla <3